torsdag 30 september 2010

...sätt att hylla fittiga labbhandledare

1. Stena
2. Gasa
3. Nullpointerexcepta
4. Stoppa i en jävla stiringmotor.
5.Hänga ut på wikipedia

onsdag 15 september 2010

...inga fem

Idag blir det ingen topp fem. Jag orkar inte. Jag kan inte tänka klart. Eller rakt. Eller logiskt.
För vad fan är logik egentligen? Matte brukade vara logiskt, allt som gick att bevisas och motbevisas var logiskt. Ljus är fotoner, Mona Sahllin är ful som stryk, godis gör dig fet, less is more, tomten existerar ej. Allt det är logiskt. Religion däremot är inte logiskt, inte heller filosofi, och från och med idag har jag även förflyttat fenomenet matematik till den kategorin.

Idag fick jag nämligen lära mig att 1+1 = 0, a*a = a, och att den dagen din hjärna inser att du måste acceptera boolesk algebra som logik så går den bananas och är förlorad. I okänd men förmodligen oändligt lång tid. Och vad är tid? Det tänker jag inte ens ge mig in i. Jag är så brainfucked just nu att jag tänker i kors och jag är utmattad. Jag avundas och förpestar mig på alla som har s.k "egentid", möjlighet till att läsa skönlitteratur eller titta på talkshows på tv. Beklagar mig över hur det ens kan vara möjligt att någon som läser idéhistoria på deltid kan få lika mycket/lite i csn som jag gör. Hur folk ens har mage att kritisera löneskillnaden mellan akademiker och icke-akademiker. Okej det här spårade, jag är bara irriterad och spyr galla över allt och alla.

Jag har blivit så konstig de senaste dagarna, känner knappt igen mig själv. Jag är så trött så trött hela tiden trots att jag inte gör något. På kvällarna sover jag djupt, konstigt nog. "babies don´t sleep this well. Allt känns som en stor röra just nu och jag har ingen koll eller kontroll på saker i mitt liv. Antar att jag någon gång mellan högstadiet och gymnasiet borde lärt mig att listor är bra, både virtuella och verkliga. Jag lärde mig aldrig på riktigt, det gick ju så bra.

En av mina svagheter är att jag är övertygad om att allt löser sig. Jag får sällan panik över saker man borde få panik över, för det löser sig ju alltid. Allt löser sig, och jag förlitar mig på det till sådan grad att jag vägrar ändra åsikt om inte något radikalt forcerar mig att övertygas om motsatsen. Om jag är nära på att missa ett tåg tar jag det lungt, för det löser sig. Om jag försover mig några timmar under ett nationellt prov rycker jag på axlarna, det löser sig. Om jag sitter på ett plan som skakar 7.8 hejdlöst bryr jag mig knappt, för det löser sig. Jag är inte rädd för att dö, men det motsägelsefulla och en snutta komiska är väl däremot att jag trots allt är lite höjdrädd.

Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Hade så ofantligt mycket i huvudet för ungefär 2 minuter sen men nu försvann allt, som in i ett svart hål. Eller hår. Den känslan man får när man är så trött att man tror att man är full, så känner jag mig just nu. Jag var full i fredags, innan dess var det väldigt längesen jag drack. Och innan dess var det ännu längre tid till gången dessförinnan. Det är roligt att vara full, men jag är aldrig pepp numera. Tror det kommer i perioder, precis som allt annat. Kollar på de nya nollorna som röjer sönder på kvällarna och kan inte förstå hur jag orkade för ett år sen, men det gjorde jag. Men det lär väl komma tillbaka, precis som allt annat. Peppen alltså.

Förra veckan insåg jag att jag inte längre kan spela piano. Det var sorgligt. När alla prettos där ute går runt och visar upp fulvackra snuttar som alla "aww"-ar till blir jag arg på mig själv. Kanske det inte alltid är rätt att sluta när man är på topp? Jag hatar när jag motbevisar mig själv.

Jag tror jag lider av bekräftelsebehov. Inte bekräftelse från någon annan, utan av mig själv. En av de jobbigaste sakerna jag vet är när jag känner mig dålig på nånting. Alltså dålig på nånting som jag tycker jag borde vara bra på, för allt som jag är dålig på som inte är jätterelevant lägger jag av med. Jag hatar när jag inte förstår saker, logiska saker. Matematiska problem kan jag inte släppa eftersom jag tycker jag borde kunna dem, medan 3D-pussel skiter jag fullständigt i eftersom det inte känns riktigt logiskt. När jag var yngre kunde jag fälla tårar av frustration över att jag inte klarade av vissa mattetal. Jag blev liksom arg över att något som så enkelt kunde lösas med bara en formel kunde ställa till det i mitt huvud. Det händer väldigt sällan nuförtiden, men just denna veckan mer än någonsin. Skillnaden är väl att jag numera bara blir deppig och ledsen istället, det är så olikt mig.

Nu blev detta ett ordentligt emoinspirerat inlägg känner jag. Oj vad det här känns oinspirerat, och rätt så abstrakt för att vara mig. Men det här inlägget är ju däremot också tillägnat åt digitalteknik och fördjupningsprogrammering. Nu tappade jag fokus för min mamma har också gått bananas på min syster. Tack och hej, imorgon är en ny dag.

måndag 13 september 2010

...deprimerande skit.

1. Euklides algoritm.
2. Termodynamik.
3. Interface.
4. Disk.
5. Att jag inte längre kan spela piano.

fredag 3 september 2010

...jag är sjuk

  1. Snorar som en apa.
  2. Kronisk trötthet.
  3. Sover som ett barn.
  4. Brännande känsla i halsen som endast går bort av glassätande.
  5. Opepp-